Den riktiga pandemin? Vad menar jag med det? Jag menar den psykiska ohälsan hos våra barn, ungdomar och unga vuxna. Jag ser den dagligen både i mitt personlig liv och i mitt yrkesliv. Dessa små människor som känner att de inte passar in, inte duger, inte har något självvärde. Skolorna svämmar över av barn med ångest, stressymtom och självskadebeteenden. Var och varannan högstadieelev skolvägrar och köerna till bup och vuxenpsykiatrin växer sig milslånga. I media och från våra politiker hörs det mycket lite om dessa problem och det finns ingen vård att erbjuda förutom mediciner som de erbjuder våra barn som det vore godis. Ingen och då menar jag ingen inom vård, politiken eller skolan har tid eller (intresse) av att ta reda på varför vi har denna enorma ökning av psykisk ohälsa, varför? Jag tror och det är min personliga åsikt att allt handlar om pengar och resurser. Det kostar pengar och resurser att vända en negativ trend, pengar som inte finns eller som inte prioriteras. Detta tycker jag är enormt skrämmande och ledsamt.
Som sagt så möter jag dessa unga människor dagligen och jag behandlar framför allt unga tjejer varje dag. Det som kommer fram vid dessa behandlingar får mig att vilja gråta. Det våra barn och ungdomar går och bär på är omänskligt. Känslor som värdelöshet, ångest, hopplöshet, vilsenhet, uppgivenhet, misslyckande och dålig självkänsla kommer fram i nästan alla behandlingar liksom djupa blockeringar av att inte duga, vilja ge upp, att inte vara tillräckligt bra m.m.
För att dra mitt strå till stacken så kommer jag att ha ett stående erbjudande för dessa ungdomar på Belief Code för halva priset. Vi måste stå upp och säga stopp. Vi har snart en hel generation av utbrända barn och ungdomar om vi inte gör något åt problemet.
Jag vill med detta även uppmana mina kollegor runt om i landet att även de skall skapa överkomliga behandlingserbjudanden för att minska den psykiska ohälsan. Hjälp mig gärna sprida denna uppmaning.
Tack på förhand!