Övervikt är inte ett matteproblem – varför ”kalori in, kalori ut” inte fungerar i verkliga kroppar

Många av oss som kämpar med övervikt får ofta höra: ”Ät mindre och rör på dig mer, så löser det sig.”

Det var också detta jag lärde mig under mina år på universitetet, när jag studerade näringslära, biokemi, humanbiologi och beteendevetenskap. Vi fick lära oss att:

• Kolhydrater och protein innehåller 4 kcal/gram

• Fett innehåller 9 kcal/gram

• Alkohol innehåller 7 kcal/gram

Men vi fick inte lära oss att dessa kalorier kräver helt olika metabola system och använder olika hormoner, enzymer och energivägar.

För att förstå verkligheten bakom vikten måste vi därför grotta ner oss i kroppens biokemi – bland hormoner, celler och individuella kroppskonstitutioner.

Kalori-in, kalori-ut: en mekanisk modell som inte stämmer

Idén om att övervikt enbart handlar om kalori in minus kalori ut är djupt rotad, både i vårdkulturen och i det allmänna medvetandet. Den är enkel, logisk och tilltalande. Problemet? Den bygger på en mekanisk modell av kroppen, inte en biologisk.

Människokroppen är inte en förbränningsugn. Den är ett adaptivt, hormonellt, neurologiskt och immunologiskt system som hela tiden prioriterar överlevnad framför estetik.

Kalorier är inte neutrala enheter

En kalori är ett mått på energi i ett laboratorium. I kroppen sker inga direkta “förbränningar” – utan metabola signalprocesser.

Två livsmedel med exakt samma kaloriinnehåll kan:

• aktivera helt olika hormonsvar

• påverka tarmflora, blodsocker och insulin olika

• tolkas som stress eller trygghet av nervsystemet

• lagras, användas eller ignoreras beroende på kroppens tillstånd

Det är alltså inte kalorimängden som avgör – utan hur kroppen tolkar signalen.

Insulin styr fettinlagring – inte kalorier

Insulin är det mest centrala hormonet när det gäller övervikt:

• Öppnar fettceller → gör att fett lagras

• Hindrar fettförbränning → kroppen förblir i lagringsläge

En kropp med kroniskt förhöjt insulin kan därför inte “förbränna sig smal”, oavsett kaloriunderskott.

Personer med insulinresistens kan:

• äta mindre

• träna mer

• vara hungriga konstant

…och ändå inte gå ner i vikt, eftersom kroppen tolkar energibrist som ett hot och svarar med ytterligare lagring.

Hunger är biologi, inte viljesvaghet

Kostrestriktion påverkar mer än bara vikten:

• Leptin (mättnadshormon) sjunker

• Sköldkörtelhormoner minskar

• Basalmetabolismen sänks

• Stresshormoner ökar

Kroppen tolkar detta som:

”Det är brist. Vi måste spara.”

Resultatet blir ofta:

• viktplatå

• ökad hunger

• minskad energi

• återgång till högre vikt än startvikten

Detta är inte ett psykologiskt misslyckande – det är en fullt fungerande överlevnadsrespons.

Varför vissa ”tål” kolhydrater – och andra inte

Att vissa kan äta stärkelse och socker utan synliga konsekvenser, medan andra snabbt går upp i vikt, handlar inte om karaktär – utan om metabol flexibilitet.

Avgörande faktorer inkluderar:

• insulinkänslighet

• leverns glykogenkapacitet

• muskelmassa

• mitokondriell funktion

• tarmflorans sammansättning

• tidigare stress- och svältperioder

• hormonell balans (kortisol, könshormoner, sköldkörtel)

En insulinresistent kropp upplever kolhydrater som ett hot. En insulinkänslig kropp upplever dem som energi. Samma livsmedel → helt olika biologiska konsekvenser.

Stress, trauma och nervsystemets roll

Kronisk stress höjer kortisol. Kortisol höjer blodsocker. Högt blodsocker kräver insulin.

Det innebär att:

• psykologisk stress

• emotionell belastning

• trauma

• långvarig oro

…kan leda till fysiologisk fettinlagring, även vid “korrekt” kost.

Kroppen prioriterar alltid:

1. överlevnad

2. trygghet

3. energireserver

…viktnedgång kommer sist.

Hungerbegränsande läkemedel – symtomkontroll, inte lösning

Läkemedel som dämpar aptit eller påverkar mättnadssignaler adresserar inte orsaken, utan bromsar ett symtom.

Om bakomliggande faktorer som:

• insulinresistens

• leverbelastning

• låggradig inflammation

• hormonell obalans

• nervsystemsöverlevnad

…inte samtidigt adresseras, riskerar kroppen att:

• kompensera

• försvara sin vikt

• skapa nya obalanser

Biologi låter sig inte kringgås – bara förskjutas.

Kroppen är ett system – inte ett projekt

Övervikt är sällan ett isolerat problem. Det är ofta ett logiskt resultat av ett system i obalans.

Att behandla vikt utan att förstå:

• hormonell reglering

• nervsystemets roll

• energimetabolism

• individuell biokemi

…är som att försöka justera temperaturen i ett hus genom att slå sönder termometern.

Ingen “one size fits all” – och det är korrekt biologi

Att olika kroppar kräver olika strategier är inte ett problem. Det är bevis på biologisk intelligens.

Hållbar viktreglering uppstår först när kroppen:

• känner sig trygg

• kan släppa försvar

• återfår hormonell kommunikation

I mina behandlingar adresserar jag alla dessa delar genom:

• en ordentlig anamnes, bakgrundshistoria

• en individuellt utformad behandlings - och kostplan

• Belief Code och Body Code behandlingar för att identifiera ev bakomliggande fysiska, psykiska eller mentala obalanser eller trosystem som kan påverka/motverka viktnedgång.

  
  

Disciplin skapar sällan läkning. Förståelse gör det.